Pratade just med hunden (som alltså bor med familjen Ekenäs) i telefon. Att sånt i vår familj. Alltså det var ju nog mutsi som ringde och inte vovven förstås, men det har blivit en sjuk grej vi håller på med att då och då – speciellt då jag inte har tid att prata – så frågar mamma ”ska du prata me Wilma” (ja, hon heter så alltså) och jag ba ”nee”, varpå mamma säger ”VAH!? SKA IT DO?”, och så känner jag mig tvungen. Som sagt: att sånt i vår familj.