Jävligt random bild från i somras.

Det har hänt alldeles för mycket känslorelaterade saker på sistone. Och nu idag har jag bara lust att gräva ner mig. Okej, nä kanske inte på fullt allvar men ni fattar. Det värsta är att man märker aldrig på mig att jag är på sämre humör. Visst, är jag arg så märks det men är jag ledsen så märks det inte det minsta. Då är jag samma gamla flummiga Sarah liksom. Det är inte det att jag tror jag besvärar kompisar med bekymmer om jag skulle lätta på hjärtat, snarare är det så att jag inte vill erkänna problemerna för mig själv genom att berätta åt någon. Vill bara låtsas som att det aldrig hänt och that's it. Snälla säg att någon känner igen sig? Eller är jag verkligen den enda som ständigt har någonsorts ofrivillig fasad när jag egenligen bara skulle vilja gråta? Snälla säg nä, snälla säg nä.